Det är som ett helt annat liv, eller på sätt och vis det helt gamla vanliga sommarlovslivet som man har återförenats med. Men med ett inte helt vanligt Kina-liv i ryggsäcken. Ibland snurrar så mycket Kina-livs-tankar i huvudet men ibland så känns allt helt normalt. Det är väl så, som folk säger, det tar ett tag att anpassa sig, komma in i livet igen. Vill inte glömma eller släppa taget. Vill inte att det bara ska kännas som en dröm.


Fika. Jag har varit hemma i nästan 4 veckor och jag har fikat så det räcker för minst hela sommaren. Det är väl sånna tider, men det verkar lugna sig nu, tack och lov :)
Fester, konfirmationer, studenter, bröllop, avslutningar, födelsedagar, midsommar och mycket sånt. Fika är gott, fika är en fin del av livet. Fika är bäst i lagom portioner - en galet svensk mening.

Sommarlovslivet är i full gång vilket betyder att man vissa stunder gör en massa och andra stunder slöar så mycket så man blir rastlös i benen. Jag vänder på dygnet och blir irriterad på mig själv när jag gör det och försöker envist säga att jag ska nog klara att lägga mig tidigt ikväll.
Vi spelar innebandy, vi spelar fotboll, vi spelar in musik. Tittar på filmer, tittar på fotboll och tittar på alla svenskar överallt. Vart är kineserna? Träffar människor, umgås med vänner, finns och lever hemma i Sverige där allt är läskigt tryggt.
Skrattar, pratar, lyssnar, tänker.
Försöker hålla fast vid nytänkandet, friheten i sinnet som skapas automatiskt i en fullständigt annorlunda miljö, även då man är tillbaka i sin gamla låda.
Hur är man en bra människa? Känns som man försöker lägga en massa tid på att bli en bra människa istället för att bara gå ut och vara det. Så lätt och så svårt. Medmäsklighet, osjälviskhet, givmildhet.

Jag har alla mina saker i lådor. När jag skulle till Kina så packade jag ner mitt rum och alla mina Höganäs-muggar i stora flyttlådor för jag visste inte vad som skulle vänta efter ett år i Kina, och det kändes bra, som ett steg i rätt riktning.
Nu sitter jag här i min säng med mina lådor bredvid. Så besvärligt med allt i lådor. Ute i garaget finns lägenheten, mitt delmål. Jag håller på och grundmåla väggarna, men än är det ett tag kvar innan man kan bo där, finns inte ens hål-i-golvet-toa än, bara en slang. Köket är ett luftslott i mitt huvud och mycket finlir är kvar. Ska jag packa upp lådorna? Erkänna att jag måste stanna upp lite här?

Det är jobbigare att cykla i Sverige, det blåser här, inte en massa höga hus som skyddar runt omkring, och dessutom finns det fler än en uppförsbacke. Det var så roligt att cykla i Kina. Jag borde köpa en bra cykel, och tvinga mig själv. Jag det borde jag faktiskt. Det är bra att röra på sig.

Här i Sverige får man dricka vatten ut kranen och kött med sås är vardagsmat. Jag vänjer mig så snabbt och är så bortskämt med det, sås sås sås. Rent vatten, sitt-toalett med tillhörande toapapper. Rena gator med massor av soptunnor till mitt förfogande. Tomma ytor, natur och inga människor som spottar. Ett evigt fyllt kylskåp och vi tar bilen överallt.
Dyra grönsaker och galet dyra jordgubbar. Ännu dyrare massage och finns det någon skräddare? Var är solen?
Bekvämt liv. Inte en positiv sak på något vis. Man tror det, men så är det inte. Tänk att få bli utmanad, förvånad, chockad, uppväckt varje dag, som vardagsmat. Det är nyttigt det. Det var det i alla fall för mig. Sånna där så kallade tankebyggnader som man har i huvudet, de har en tendens att rasa mera när saker runtomkring inte är som det alltid har varit. Man kan upptäcka saker, våga saker som det inte finns en anledning att inte våga. Varför finns inte, bara varför inte?

Tankar från en från Asien nyligen hemkommen svensk en onsdag mitt i sommaren år 2009

Efter drygt 9 månaders underbart liv i Kina är jag nu hemma i Sverige igen. Jag kom faktiskt hem för 4 dagar sedan men det är nu jag börjar landa i huvudet. Det var faktiskt en chockerande stor chock att komma hem till gamla vanliga Sverige med det gamla vanliga livet efter att varit borta så länge. Allt snurrade i huvudet.

Först och främst möttes man av en massa dofter, allt doftade Sverige! Både utomhus och inomhus så luktar allt väldigt annorlunda i Kina och nu när jag kom hem så upptäckte jag dofter som jag aldrig tidigare tänkt på.

Sedan alla miljöer, alla sjöar, alla fina hus, alla träd - Sverige är väldigt vackert och det tänker man inte alltid på!
Och sedan i bilen hemåt möttes jag av allt välbekannt som jag inte riktigt fattade att jag faktiskt såg igen: rabattskyltar på svenska, gågator, linjebussar, Uppsala, och kära lilla Harbo.

Där möttes jag av en hel hög med underbara människor i vårt vardagsrum som jag sedan stirrade på resten av kvällen. Är jag här? Är ni här? Är det här på riktigt? Ungefär så gick mina tankar.

Frågorna kommer: "Hur har du haft det i Kina?" och jag försöker svara så gott det går. Det är svåra frågor som kommer, stora frågor som ska sammanfattas ett liv jag levt med några få meningar.

Frustration för jag vill inte tryckas in i en gammal form och bli gamla Jossan igen, jag vill vara nya Jossan även fast jag nu är i min "gamla" miljö. Och det tar några dagar, att fundera ut och att som sagt landa i virrvarret i huvudet med vem jag har blivit och hur jag påverkas av dem miljö jag lever i och de människor jag spenderar min tid med.

Jag är så tacksam för att jag alltid kan veta att Gud har något bättre för mig framöver, annars vet jag inte hur jag skulle tackla att jag har haft en sån fantastisk tid med några av mina nu bästa vänner som ska vara slut nu.

Tack Gud för framtidshoppet!