Text skriven i Kina 24 feb 09. (Påbörjades då och byggdes på efter vart)

Jag har vant mig vid att få bra helkroppsmassage för 30 kr

Jag har vant mig vid att köpa ett kilo jordgubbar för 6 kr

Jag har vant mig vid att det finns parker överallt där jag kan sola

Jag har vant mig vid att det går snabbare att cykla än att åka bil

Jag har frossat i, vant mig vid och tröttnat på den underbara kinesiska maten

Jag har vant mig vid att det är vår nästan hela tiden

Jag har vant mig vid att det är folk överallt

Jag har vant mig vid att det finns stora, breda cykelfält på alla vägar

Jag har vant mig vid att poliserna är många men inte alls skräckinjagande

Jag har vant mig vid att människor stirrar, pekar och ropar ”hello”

Jag har vant mig vid att ha speciella privilegier för att jag är vit

Jag har vant mig vid att pruta, hälsa och fråga efter toan på kinesiska

Jag har vant mig vid att alltid ha en grupp härliga människor att vara med

Jag har vant mig vid och lärt mig tycka om att diska

Jag har blivit expert på att göra tomatsås av nästan inga ingredienser

Jag har vant mig vid den kaotiska trafiksituationen som nu känns helt normal

Jag har vant mig vid att cykla om moppar och bilar när jag ska på lektion

Jag har vant mig vid att alltid ha fantastiska kineser att vända mig till om nått i mitt liv krånglar

Jag har vant mig vid och tröttnat på att få prata engelska med en massa intressanta kineser varje måndag

Jag har vant mig vid att köpa stekt ris och bli mätt på det för 5 kr

Jag har vant mig vid att pizza är lyxmat

Jag har blivit bortskämd med svensk lakrits, kaviar, knäckebröd och nyponsoppa i skafferiet

Jag har vant mig vid att hela staden är prydd med blinkande skyltar i neon

Jag har vant mig vid att sticka ut i mängden och inte klara av att vara osynlig ute på stan

Jag är inte längre rädd för att göra eller säga något fel i Kina och kastas ut

Jag lärt mig att kunna leva på nudlar eller ris eller yoghurt eller ägg eller bananer

Jag har vant mig vid att köpa tyg för 10 kr metern

Jag har vant mig vid att få skräddarsydda kläder för 40 kr plagget

Jag har lärt mig att älska min cykel

Jag har lärt mig att i Kina får man inte behålla snygga, älskvärda cyklar

Jag har vant mig vid att alltid ha en gitarr i närheten att spela på

Jag har lärt mig att inte åka vilse i Kunming

Jag har vant mig vid att se huvud och fötter tillhörande de köttbitar jag vill äta

Jag har vant mig vid att det inte är handtag på vår ytterdörr utan att man bara använder nyckeln

Jag har därför också vant mig vid att inte låsa om någon är kvar hemma för då kommer de inte ut

Jag har vant mig vid att det kommer en söt, glad, nygift kinestjej till oss en gång i veckan och städar

Jag har vant mig vid att kunna se på film när städerskan diskar utan att skämmas?

Jag har vant mig vid att de billiga kläder man köper i Kunming kommer att gå sönder

Jag har vant mig vid att gå på hål-i-golvet-toalett med eller utan dörr

Jag borde ha vant mig vid att alltid ha toapapper med mig men får alltid ta av vänner

Jag har vant mig vid att gå till ett stort, fint gym där vi fick rea på gymkorten eftersom vi är vitingar som lockar dit mera folk

Jag har vant mig vid, blivit bra på och börjat föredra att äta med pinnar

Jag har vant mig vid så mycket som så snart inte kommer vara mina vanor längre

Gymnasiet är en fin tid, är det nått man behöver göra, plugga på, kolla upp osv. så får man alltid reda på det, i god tid och sedan vid upprepade tillfällen fram tills att det verkligen är dags. Man får instuderingsfrågor, lektionsanteckningar att skriva av, kanske några sidor i boken att läsa. Sen får man prov på det.
När man sen helt plötsligt ska läsa sin första kurs på Univeristetet blir det lite annorlunda. Till att börja med så är det ingen som skulle ringa, maila eller posta ett brev hem till dig om du struntade i att komma helt och hållet. För det andra så är det en massa info till kårer, nationer, studiemedelssökning och andra lappar som ska fyllas i rätt och skickas in rätt och betalas rätt.
Allt är på ditt eget ansvar! Och det största av allt, man måste fatta allt det här själv, det är inte bara att komma första dagen och vänta på att någon ska tala om alla dessa saker, du måste kolla upp det helt och alldeles ensam.
För det tredje så får du för varje liten pluttkurs en lång lista med kurslitteratur som du förväntas införskaffa snarast möjligt på ett eller annat sätt. Många av dessa böcker är dessutom troligtvis på engelska och det är ju inte direkt skkönlitteratur det handlar om. Sedan ska dessa läsas och fortfarande handlar allt om att du själv kollar upp vad som är viktigt, till vad du ska använda det, om det kommer någon slags examination på just det som står i denna bok eller om det kanske mest är inspiration till ditt livs första PM som du ska skriva.
Det här är inte alls allt som är nytt med universistet, men den största skillnaden är som nämnt: Läraren är inte längre din "mamma", du har ingen "mamma", du har bara dig själv och här gäller det att ta tag i saker annars rinner allt ut i sanden!. Typ ungefär så. För övrigt kan man även gå vilse bland alla hus, lokaler, salar och korridorer.

Hemma för ett år sedan, Kunming, Kina, 29 aug 08

Hösten är igång och man ska göra något av den. Till min fördel i detta fall så är jag en extrem planerare och även då min huvudplan för hösten (Socionomutbildning) inte blev som jag hade tänkt (18e plats på reservlistan, någon som vill hoppa av?) så hade jag som tur var även i sista sekund anmält mig till en rad fristående kurser. För plugga skulle jag, det är planen för hösten. Så nu har jag mina 4 st 7,5 hp-kurser som perfekt samlas till en heltid (= fullt studiebidrag) och livet leker. Eftersom det har tagit ett bra tag för mig att fatta allt ovanstående så har min "inspark" i studientlivet varit mycket lugn och behaglig, lite utdragen kan man nästan säga. Men nu börjar jag fatta lite vad det handlar om och dessutom är det snart dags att välja PM-ämnen i flera av kurserna. Det är nu man ska få användning för allt man lärde sig när man skrev sin PA-rapport på gymnasiet. Tror jag.
Man kan lätt bli lurad att man har världens softliv eftersom man har så få "lektioner"/föreläsningar, men som sagt så har man dock en massa böcker/artiklar osv. som ska införskaffas, skummas igenom och senare kanske tillochmed läsas grundligt, man har även några PM att skriva, några diskussioner att delta i osv. Helt enkelt mycket mera självständigt. Sånt som skulle kunna skrämma vettet ur mig, men som jag ändå försöker hantera lugnt och sansat men "en sak i taget"-filosofin i baktanken.

Jag har fått ett otroligt erbjudande som jag självklart har tackat ja till, ett ganska perfekt erbjudande faktiskt.
Jag pluggar i min stad Uppsala och jag bor i min håla Harbo och jag är aktiv i min kyrka i Heby och därför kan det vara lite svårt att besluta vart jag ska ta vägen, vart jag ska bo. Självklart har jag funderat på att bo i stan men samtidigt skulle det bli rätt dyrt eftersom jag ändå troligtvis inte bor där alls under helgerna då det är mycket i kyrkan och däromkring. Dessutom är det ju gratis att bo hemma, men det blir iofs en hel del busskostnader in till stan. Men lägenhet i stan kostar ju skjortan.
Ja och så kom erbjudandet - en släkting som ska åka utomlands hela terminen och gärna vill att någon hon litar på ska bo i hennes lägenhet under tiden (i Uppsala) och helt enkelt vattna blommorna och betala elen!!! Så galet bra! Jag lär kolla upp Internet till lägenheten men annars är det bara elräkningen jag ska betala, så ofattbart bra! Då kan jag bo där i veckorna och bo i Harbo i helgerna utan dåligt samvete och utan tom plånbok - wohoo!

Oj nu börjar detta bli långt, och dessutom ska jag väl kanske ta med den vanliga ursäkten om att det var så länge sen jag skrev, men nej det struntar jag i.
Jaja, det är ju lite vad som är på gång i livet just nu iaf. Är ju dessutom så roligt att få skriva så här fritt, helt grammatiskt galet typ :)
Jag har ju inte ens berättat om min underbara sommar, jaja det får bli nästa gång :)

Kunming, Kina, 13 sept 08

Herrå!