Att tänka eller inte tänka...

Mycket som snurrar i huvudet. Ibland kan man inte få någon ordning på alla tankar. Och när man verkligen tänker efter förstår man ändå inte varför man ens bryr sig om att tänka just dessa tankar om och om igen.
Så mycket det finns i världen att grubbla över. Oroa sig för. Ångra. Tänka efter vad det betyder. Analysera.
Det finns såklar mycket bra tankar att tänka. Man ska tänka innan man talar. Men, ibland kan till och med de bra tankarna bli dåliga bara för att man tänker dom så mycket och så många gånger så man blir snurrig och inte kommer fram till något vettig.
Man ska inte tänka på kvällen.
På kvällen kan hela världsbilden förändras bara för att man gräver så djupt i en meningslös tanke som egentligen inte är värd att lägga ner tid på. Men just då känns den oerhört viktig.
Förvirrad. Frustrerad. Förlamad. Tankar kan få en på fall.
Vi måste tänka rätt tankar för att orka. Men hur ska man veta vilka tankar som är rätt? Det måste vi tänka på...
Virr-varr-snurr i huvudet. När man väl klarar ut det är resultatet ändå plus-minus-noll.
Sluta tänka så mycket.
Men samtidigt finns det nog många som går genom livet utan att tänka alls. Det är ju inte bra. Det förstår ju vem som helst. Eller...
Tänk.
Eller...
Tänk lagom, för att använda ett lagom svenskt ord.

Men tänk va att vi har Gud ändå som kan få ordning på all oreda. Tack!

Framtiden

Man planerar, man hoppas, man oroar sig. Framtiden. Man kan aldrig veta innan. Man kan bara planera, hoppas, oroa sig. Och be. Bara Gud vet hur det ser ut framöver. Hur just din framtid ser ut.
Så jobbigt att inte veta. Men vad tråkigt det vore om man visste.
Hoppet. Man får inte tappa hoppet. Utan hoppet finns inget. Inte när det gäller framtiden, framtidstro.
Hoppas på att det alltid kan bli bättre. Hoppas på att man kommer få ett minnesvärt och bra liv.
Hoppas på Gud. Hoppas.
Jag är rädd ibland. Rädd för att inte ha kontroll. Rädd för att ta studenten, slöa till mig och vakna om 60 år och upptäcka att jag inte gjort något vettigt med mitt liv. Rädd för att bli ensam när skol-gemenskapen inte är självklar.
Samtidigt vet jag att det inte kommer bli så. När man är rädd för att något sådant ska hända. Något som man själv egentligen har kontrollen över. Då händer det inte. Man är på sin vakt.
Dessutom är Gud med.
Tack och lov.
Men det är svårt att släppa oron. Släppa kontrollen.
Framtiden är hos Gud. Framtiden är ljus.
Hopp.