Igår vaknade jag ,efter många avstängda alarm, och tog mig upp. Intet ont anande öppnade jag ögonen och tittade ut. Wow! Jag fick en liten chock, liksom säkert många med mig. S. N. Ö. Riktigt på riktigt. Barnslig lycka blandades med mitt sega morgonhumör och jag skulle ta mig iväg till jobbet. Cykla var planen eftersom det hittills har gått utmärkt att cykla i Uppsala på min lånecykel hela hösten. Men efter upprepade experiment har jag nu upptäckt att den cykeln inte klarar av vinterväder. Det går bra en liten stund om man struntar i att bromsa eller svänga! Hur som helst så cyklade jag iväg tio i sju igår morse, när världen ännu var i fridfullt stillastående chocktillstånd och inget var plogat, och jag lämnade mycket spår efter mig där jag tog mig fram. Fysiska, tydliga märken. Tecken på att jag lever och andas. Man vill ju lämna spår efter sig här i livet. Men kanske inte just så bokstavliga spår. Man vill lämna spår i människors hjärtan och liv. Det vill i alla fall jag. Jag vill uträtta något och beröra människor med mitt liv.

Igår snöade det hela dagen. Helt otroligt, man undrar nästan vart allt kommer ifrån, som om det fanns ett snöförråd uppe i himlen som änglarna öppnar upp ibland så vi kan få njuta av ett trollskt vinterlandskap. Det blir en helt ny värld över en dag. Jag får känslan av att det inte har varit så mycket snö sedan jag var liten. Men jag börjar bli gammal så minnet tryter. Hur det än är med det så ger hela utemiljön mig pirrande känslor i kroppen och jag känner att nu kan det få bli jul när som helst. Fast först måste man ju handla julklapparna, och städa, och baka, och laga mat och städa igen efter att man har bakat och lagat mat och slagit in julklapparna. Och dammsuga efter att man har tagit in granen. Stress, stress, stress. Nej jag tänker köra på julefrid istället. Och snön för faktiskt med sin någon slags frid. Den kommer med ett lugn och en tystnad, om man bara tar några steg bort från sladdande bilar och kraschande cyklister. Snötäcket som täcker över världen som ett stort fluffigt överkast och gör så allt låter dovare och lyser upp i mörkret.

Ja det går inte att ta miste, på vintern ska det vara snö, jag bara älskar det!