Jag finns för att ära Gud, jag är frälst för att leda andra till frälsning.
Men det finns någon som inte samtycker med denna livsmening och han vill trycka ner mig till en trött, ledsen, krossad och likgiltig hög.
Jag vill stå emot, men känslor är besvärliga att brottas med.
Sjukdom och smärta är listiga knep att få mig på fall.

Jag vill leva för att ära Gud och för att leda människor till Hans oförståerligt stora kärlek.
Jag vill orka leva det livet och inte bara satsa på mig och mitt.
Men någon leder mig in på det självcentrerade livet där fokus ligger på att själv vinna något av situationer och gnälla på allt som går emot mig.
Jag vill stå emot, men känslor är besvärliga att brottas med.
Trötthet och uppgivenhet är listiga knep att få mig på fall.

Jag känner mig fastbunden i ett liv som inte betyder något för någon. Jag försöker men når aldrig fram.
Gud hjälp mig!