Tänk att solen alltid skiner.
Även när vi säger att det är mulet, molnigt, när det regnar, när det snöar. När det är natt.
Solen skiner ju egentligen alltid, det är ju bara så att någonting skymmer solen. Ibland kan det vara så att man bara befinner sig i skuggan av någonting, ibland är det moln i vägen och ibland till och med natt och då ser vi inte skymten av solen, förutom genom månen då.

Gud är alltid med, Gud finns alltid där. Vare sig vi känner oss som vi är mitt i hans solsken, i skuggan av en jobbig tanke eller mitt i mörkaste deppigheten. Ibland kanske vi fokuserar lite för mycket på skuggan vi går i just nu istället för att fokusera på ljuset, ljusets källa, Gud.

Japp, en tanke från mig. Imorn bär det av till Polen. Adjö!