Ibland bara flödar det djupa tankar i huvudet och man kan inte förstå var man får allt ifrån.
Men ibland, som nu, så finns det inget djupt i huvudet hur djupt man än gräver, känns det som. Självklart finns de alltid där någonstans, men det krävs kanske en djup diskussion eller en deppig period för att de ska komma fram.

Egentligen borde jag nog på sätt och vis vara glad för att jag inte har så mycket djupa tankar tillgängliga nu, eftersom det oftast betyder att jag mår bra. Men det är alltid trevligt att vara lite djup, att komma fram till saker om livet eller mig själv och andra runt omkring.  Ibland kanske man är djup fast man inte märker av det. Fast nu känns det som jag bara svammlar om djuphet, fast jag inte har något djupt att tala om alls. Livet är lite för lättsamt just nu för att vara tillräckligt djup. Konstigt det där. Man lär sig saker av djupa tankar, och uppenbarligen lär man sig då av problem som ligger framför en. Men visst är det skönt att livet vara flyter på ibland. Eller? (För att härma Miljöpartiets "fyndiga" reklamaffischer)