Idag skulle jag så gärna vilja kasta tallrikar i väggen och höra dom krossas, skulle inte det vara härligt ibland?

Jaja, ibland blir man irriterad på sig själv, sen så kan man bli irreterad på andra också och det händer inte lika ofta, men idag hände det.

Treorna försvinner. Jag vill inte. Idag vill jag inte tänka på det, men jag gör det ändå. Jag vet att ni inte försvinner, ni finns alltid kvar. Men det är så det känns.

Nu skulle jag kunna avsluta med att skriva att jag måste rycka upp mig, men jag har ingen riktig lust till det. Idag är jag tjurig. Det blir bättre imorn.

Livet rullar vidare.

Ha det fint gott folk! Jag ska försöka att inte vara såhär pessimistisk nästa gång.

Herrå.