Har, efter många små samtal med Gurkan och så kommit fram till att jag har gått runt och deppat ner mig själv i onödan. Har inte haft ork att göra någonting har det känns som. Man är inte glad, men har ingen aning om varför inte. Och sen kom vi fram till att det är så viktigt att man lyfter blicken från alla små "problem" eller tråkigheter man har i livet och ser det i ett större perspektiv, har rätt fokus.

Dessutom är det så att man får leva en dag i taget tillsammans med Gud (blott en dag). Man måste inte hela tiden sträva mot och längta tills den dagen då mina stora mål och önskningar går i uppfyllelse utan man kan göra det bästa av det man har nu. Mål är jätteviktigt för att utvecklas och komma vidare, men ibland så har man så mycket konstiga mål, klara av skolan, klara av veckan, klara av dagen, så man bara lider sig igenom tiden man har och räknar timmarna för att få komma hem, eller för att det ska bli helg, och då har man bara slösat bort en massa tid på att längta efter något som kanske ändå inte visar sig vara så fantastiskt. 

Så är det ofta när det gäller helger, jag längtar så efter helgen, men ändå blir fredagen favoritdagen för då kan man fortfarande längta efter helgen, för när det sedan blir helg är det inte alls lika roligt för då är man stressad för att den snart är slut. Jag tror att det kan vara så med mycket saker, man har stora mål, gå ut skolan, gå någon utbildning, komma långt i någon karriär, hitta någon att gifta sig med. Man fokuserar så mycket på det där målet långt fram så man glömmer att man kan leva, må bra och ha roligt just nu, i det man lever i nu.

Japp, så även fast det är viktigt att ha mål i livet så kan man samtidigt leva, en dag i taget med Gud här och nu.
Gonatt & herrå.